Oj, oj, oj, det har hänt en del sedan sist jag skrev. Jag har varit utsatt för en av de största rättskandalerna i Sveriges historia, bland annat. När jag helt lugnt var på väg till mitt arbete en morgon i juni så stormade plötsligt en hop maskerade poliser in i lägenheten, tryckte ner mig på golvet och satte handfängsel på mig. Sedan släpades jag ut till polisbilen och kördes till polishuset där jag förhördes. Tydligen misstänktes jag för att ha förberett något slags attentat mot vår utbildningsminister. Jag fick gång på gång svara på frågor om varför jag skrivit hotfulla saker om honom på min blogg och om varför jag tillverkade stinkbomber på min balkong (en av mina hemgjorda surströmmingsburkar hade visst exploderat och en granne ringde polisen).

Poliserna tycktes vara av den uppfattningen att jag planerade att slänga surströmming på Jan Björklund och att jag hotat honom på något vis. Någon hade tydligen sprayat ner hans hus med "Björklund får IG" och jag var misstänkt.

Jag har aldrig blivit så förolämpad i mitt liv förut (det skulle möjligen vara när min lågstadielärare anklagade mig för att ha roffat åt mig för många flirtkulor när vi gjorde julpyssel i tredje klass). Jag hölls kvar i förhörsrummet i flera timmar och fick inte någon advokat, trots att jag krävde det och släpptes inte förrän sent på kvällen. Jag har ännu inte fått någon ursäkt eller förklaring till detta (alltså varför jag misstänktes över huvud taget).

Nåväl, att jag inte bloggat sedan i somras beror på att all min lediga tid har gått åt till att få upprättelse för denna rättskandal. Jag har skrivit tusentals brev och inlagor till alla upptänkliga rättsinstanser, från kommunfullmäktigeordföranden till internationella krigsdomstolen i Haag men ingen vill ta upp mitt fall till prövning. Jag har till och med blivit kallad rättshaverist. Nu återstår bara att föra min kamp via bloggen. Världen måste få veta!