Glassmaskinen visade sig vara trasig. Jag hällde i grädde, ägg, socker och lite blåbär och körde igång den men det blev inte ens lite kallt. Jag släpade tillbaka maskinen till affären och de påstod att man måste lägga in en del av maskinen i frysen i ett dygn innan den kunde göra någon glass. Idiotiskt! Vad ska man då med maskinen till, om man ändå måste ställa in saker i frysen? Jag krävde pengarna tillbaka, de vägrade, med hänvisning till att den var använd.

Jag kånkade hem den igen och ställde in den i frysen, med ingredienserna i och med dörren på glänt och sladden ut till ett uttag. Nu i morse var det mycket riktigt glass i maskinen men det verkar inte särskilt bra för min elförbrukning att göra glass på detta vis. Kanske får sälja den på Tradera.

Hemma igen, efter en tröttande jul hos mamma och pappa. Torsten pratar oupphörligt och Anna-Lisa klagar på drag så fort hon kommer i närheten av ett fönster. Dessutom var det en plåga att se hur mamma fick slita alldeles ensam med allt julstök. Man tycker ju att folk kan hjälpa till lite. Själv kunde jag inte göra det eftersom jag mådde illa efter att ha tjuvstartat ätandet redan den 23:e. Jag spenderade julafton och juldagen nedbäddad framför tv:n och orkade med nöd och näppe stiga upp och äta när det serverades mat.

I går kväll piggnade jag emellertid mirakulöst till och förmiddagen har jag spenderat på mellandagsrea. Fyndade nya kläder, diverse köksmaskiner (glassmaskin, bakmaskin, capuccinovisp, champagnevisp, majonnäsvisp samt vispvisp) och en del heminredning (klädborste och snöskyffel). Jag försökte få en sysslolös tonåring som gick och glodde i köpcentrat att hjälpa mig att bära hem alltihop (syntes att han ändå inte hade några pengar att shoppa för så han kunde ju lika gärna göra lite nytta) men han bara stirrade på mig och frågade "Varför skulle jag göra det?", och gick. Jag svor hela vägen hem, tappade snöskyffeln någonstans i Kungshöjd och funderade allvarligt på att kasta bakmaskinen i kanalen när jag bara hade några hundra meter kvar hem till lägenheten men är stolt och glad över att jag inte gav upp utan kämpade vidare i snömodden.

Nu ska jag göra glass.

Ho ho ho!

Julklappar. Gud, vad alla gnäller. ”Det är så mycket att stå i, jag blir helt utmattad av alla måsten” och ”Konsumismen får alla att skuldsätta sig för resten av året.”

Bah! Problemet är att de flesta inte har någon fantasi. Det finns en värld av billiga och bra presenter, bara man vidgar sina vyer lite. Själv blev jag kvar sent på jobbet igår och plockade ihop ett helt set av överstrykningspennor, block och plastfickor inne på avdelningen för kontorstillbehör, helt gratis. Perfekta presenter till min systerdotter– för vilket liten flicka har inte dagdrömt om att bli kontorist när hon blir stor. I köksskåpet i fikarrummet kom jag över en jättesnygg mugg med texten ”Först in – Sist ut” som blir en skojig present till Pappsen som precis blivit friställd från Banken.

Att tänka ut en gåva till Lilla Mor visade sig vara lite svårare. Men sen kom jag på att årets julklapp faktiskt är att ge bort en Upplevelse. ”Fan, vi klär av och slänger ut kärringen i snön. Det hade varit en upplevelse” tyckte syrran. Fast kanske lite mer som att köpa klappar till sig själv.

Oj, oj, oj, det har hänt en del sedan sist jag skrev. Jag har varit utsatt för en av de största rättskandalerna i Sveriges historia, bland annat. När jag helt lugnt var på väg till mitt arbete en morgon i juni så stormade plötsligt en hop maskerade poliser in i lägenheten, tryckte ner mig på golvet och satte handfängsel på mig. Sedan släpades jag ut till polisbilen och kördes till polishuset där jag förhördes. Tydligen misstänktes jag för att ha förberett något slags attentat mot vår utbildningsminister. Jag fick gång på gång svara på frågor om varför jag skrivit hotfulla saker om honom på min blogg och om varför jag tillverkade stinkbomber på min balkong (en av mina hemgjorda surströmmingsburkar hade visst exploderat och en granne ringde polisen).

Poliserna tycktes vara av den uppfattningen att jag planerade att slänga surströmming på Jan Björklund och att jag hotat honom på något vis. Någon hade tydligen sprayat ner hans hus med "Björklund får IG" och jag var misstänkt.

Jag har aldrig blivit så förolämpad i mitt liv förut (det skulle möjligen vara när min lågstadielärare anklagade mig för att ha roffat åt mig för många flirtkulor när vi gjorde julpyssel i tredje klass). Jag hölls kvar i förhörsrummet i flera timmar och fick inte någon advokat, trots att jag krävde det och släpptes inte förrän sent på kvällen. Jag har ännu inte fått någon ursäkt eller förklaring till detta (alltså varför jag misstänktes över huvud taget).

Nåväl, att jag inte bloggat sedan i somras beror på att all min lediga tid har gått åt till att få upprättelse för denna rättskandal. Jag har skrivit tusentals brev och inlagor till alla upptänkliga rättsinstanser, från kommunfullmäktigeordföranden till internationella krigsdomstolen i Haag men ingen vill ta upp mitt fall till prövning. Jag har till och med blivit kallad rättshaverist. Nu återstår bara att föra min kamp via bloggen. Världen måste få veta!

Varför blir folk så sura ...

... när man helt vänligt ringer upp dem en fredagkväll och frågar om de är utbildningsministrar i Sverige?

Eftersom jag började misstänka att Jan Björklund helt enkelt inte fått mitt mejl så tog jag igår, efter telefontidens slut, itu med att söka upp honom själv. Det finns sex Jan Björklund på hitta.se så jag ringde dem i tur och ordning. Alla fyra (två visade sig vara samma person, med två olika mobilnummer) blev jättearga och den Jan Björklund som stod skriven i Alingsås tyckte jag var en total idiot eftersom utbildningsministern ju inte bor där. Nä, jag vet, sa jag, men han kan ju ha en sommarstuga! Pang bar, så slängde han på.

Kanske ändå dags att gå vidare i karriären. Jan Björklund tycks ändå har börjat mjukna i mesta laget. Hörde honom bli överkörd av Rosana Dinamarca i en radiodebatt och han gnällde som en femåring: "Det är ingen idé att jag medverkar om jag bara ska bli avbruten hela tiden!" Gnäll, gnäll, gnäll - sånt kan jag inte med. Det skulle bli till att börja coacha från en alldeles för låg nivå. Jag får söka nya klienter.

Jag har ägnat lördagen åt att putsa kristallkronan och lägga in min egen surströmming. Ska bli spännande i sommar att se om det blev bra. Tyvärr hittade jag inget recept utan fick gå lite på känn. Burkarna har jag ställt i solen ute på balkongen - det borde sätta fart på processen.

En polleninsugningsmaskin

Insåg just att det ju var röd dag i fredags och att jag därför tog mig ledigt under telefontiden. Janne B kan mycket väl ha ringt men jag var inte där för att svara! Ja, så måste det naturligtvis vara.

Jag ägnar just nu mycket av ställtiden på jobbet åt att utarbeta ett tekniskt system som genom stora insugningsmaskiner fångar upp alla pollen. Varför har ingen tänkt på det förut? Pelle kom förbi och undrade vad jag egentligen sysslade med, så jag förklarade det här med ställtid för honom men det var nog över hans nivå för han frågade om det verkligen är möjligt att ha mer ställtid än arbetstid. Ja, vadå, sa jag, om det hjälper mig att arbeta mer effektivt de andra timmarna så är det väl bara bra?

Lunchkoma

Konstigt att man faktiskt blev mätt på de där rödbetsbiffarna som jag kladdade ihop igår. Men nåt ska man väl ha för att ha blivit rosa om händerna och satt en fläck på tröjan?

Janne har fortfarande inte hört av sig. Kanske skulle man skicka en present till honom för att få lite uppmärksamhet? En lång linjal? Ett spö? En välartad skolelev som sjunger vårsånger?

Annars är det lite småkyligt idag. På jobbet alltså. Vet inte varför, men i morse när vi hade fikat klart var det rätt tyst kring fikabordet. Tur att i allafall jag tillförde lite prat om helgen. Tror verkligen att de andra tycker att mina historier om helgen och vad jag har gjort den senaste tiden är både intressanta och lärorika. Själva verkar de inte göra mycket.

Nä, nu blir det till att börja låtsasjobba igen. Jobbigt det här att dölja bloggfönstret så snart chefen närmar sig. Lättare då att logga in i affärssystemet och se bekymrad ut. Ingen som ställer några frågor då.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-jan-bjorklund-borjar-mer-och-mer-likna-en-politikens-caligula-1.820133

Det är konstigt ...

... men Janne har fortfarande inte ringt. Kanske kunde han inte ringa under min telefontid. Jag gissar att han hör av sig kommande fredag i stället.

Den soliga helgen har jag ägnat åt stavgång i Stadsparken. Fattar inte varför folk är så korkade att de ligger så tätt på gräsmattorna att man inte kan sätta ner stavarna utan att de hamnar i någons mat eller på någon skitunges ömtåliga händer. Folk har inte vett att se sig för eller till att ta hänsyn till andra.

En annan sak som är konstig är förresten att wikipeidia påstår att liberalism står för "mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati", och en massa andra konstiga saker. Antingen har Jan Björklund inte läst på om liberalismen ordentligt innan han blev folkpartist eller så står det fel på wikipedia.

Mejlade Jan Björklund idag...

... och skrev såhär:

"Som medelålders man på liberalismens barrikader kan det vara svårt att fokusera ibland och jag ställer härmed mina coachningsförmågor till ditt förfogande. Vi har precis samma mål: mer disciplin, straff och inget jävla trams med känslor. Skulle du känna nån gång att du är på väg att vekna så kan jag piska på i baken på dig (rent bildligt alltså, jag menar inte att jag tror att du är nån lantent masochist eller så).

Du kan ringa mig när som helst under min telefontid (fredagar kl 18-19) så hjälper jag dig att vidareutveckla din egen variant av liberalismen. Länge leve friheten, ojämlikheten och spöstraffet!"

Är själv ganska nöjd med mejlet och ser fram emot att prata med Björklund nu på fredag. Tills dess ska jag ladda genom att läsa på lite om liberalismen.

Har varit hos mina föräldrar och ätit ägg och choklad i dagarna fyra. Tyckte att mamma såg ovanligt trött ut och det blev bara värre allt eftersom under påsken. Frågade om hon möjligen börjat känna av sina allergier och hon mumlade "Skulle inte tro det. När ska du åka hem?"

Hur gärna jag än hade velat stanna för att pigga upp henne så var jag tvungen att åka hem idag. Kändes inte alls bra att lämna henne i så uselt skick men hon såg lite piggare ut när hon vinkade till mig genom köksfönstret.

Mina planer på karriär som coach fick ett avbräck idag

Fick äntligen svar från Fredrik Rheinfeldt idag (har skrivit några gånger till honom via facebook). Såhär svarade han:

"Jag har inget behov av någon personlig rådgivare och coach i dagsläget och tackar nej till dina tjänster. Visserligen lät det väldigt frestande att få lära mig hur jag "kan utåtkommunicera det inommoderata budskapet att alla pengar man behöver tjäna finns inom oss" men i dagsläget har jag full stab av medarbetare som hjälper mig. Mitt tips är att du i stället hör av dig till Jan Björklund, som visserligen är rasande bra på att "utåtkommunicera", men som kunde behöva hjälp med innehållet. "

Kommunal kung inget aprilskämt!

Finner till min oerhörda upprördhet att mitt medborgarförslag från i onsdags i en artikel av dagens upplaga av Lindköpings allehanda ombeskrivs som "aprilskämt av skojig kommuninvånare". Är det på det sättet Lindköpings kommun hanterar inkomna ärenden från sina medborgare så är det inte svårt att förstå varför bristen på nytänkande är så skriande i den här stan!

Jag kräver upprättelse med hjälp av följande insändare till Lindköpings allehanda:

"Jag är ingen "skojig medborgare" utan en högst seriös tänkare och samhällsomdanare, med förebilder som Mahatma Gandhi, Al Gore, Carl Bildt och drottning Silvia. Mitt förslag av i onsdags var INTE något aprilskämt utan ett seriöst menat inlägg i debatten om denna kommuns framtid och utveckling. Jag förväntar mig att medborgarförslaget om en kommunal kung behandlas skyndsamt samt att en offentlig ursäkt framförs till mig personligen och alla andra engagerade samhällstänkare.

Undertecknar
Arg och anonym skattebetalre"

Jobbtråk

Sitter på jobbet och funderar på om jag inte skulle ta och blogga lite i stället. Mina tankar borde få uppmärksamhet out there. Jag tänker så bra när jag egentligen borde göra något annat. Idéerna känns fantastiska och om jag bara fick tänka klart gjorde jag stordåd, det är jag säker på. Ipred, passmyndighet, gamla tv-program, sommarsemester och vilket datum den stora schlagerfestivalen äger rum - det är bara några av rubrikerna på vilka stycken idag som jag vill forska vidare i.
Eller det här med bonusar. När jag var liten fanns ett dansband som hette Bhonus. Undrar om de tjänade bra? Snygga var de i allafall, med mörkröda kostymer och vita kråsskjortor. Om en begravningsentreprenör får lite extra i plånboken nu i dessa tider, kan det heta Fonusbonus? Låter som en trollformel för direktörer, Fonus Bonus Millijonus!

Kommunal kung - ett lyft för Lindköping

Makalöst vad mycket uppmärksamhet den där förlovningen har fått den senaste månaden. Det är svårt att förstå varför Lindköpings kommun fortfarande inte fattat galoppen och gjort slag i saken: en kommunal kungafamilj, med små kommunala kungabarn som kunde förlova sig och skapa uppmärksamhet och goodwill åt kommunen. Jag har därför, helt anonymt, lämnat in följande medborgarförslag till kommunfullmäktige:

"Härmed föreslås införandet av en kommunal kungafamilj i Lindköping. Förslagsvis utser vi den första regenten genom lottdragning, för att därefter följa sedvanlig kunglig tradition och låta påföljande regenter så att säga utses genom avel.

Den kommunala kungafamiljen kunde sedan anslås ett årligt apanage om låt säga 350 000 kronor per år och ges uppdrag som att inviga den nya simhallen som ska stå färdig år 2015 (fram tills dess får vi hoppas att det dyker upp annat de kan inviga).

Den kommunala kungafamiljen skulle fungera som traditionsbärare och socialt kitt för kommunens invånare och bli ett utmärkt varumärke för Lindköping och skapa uppmärksamhet genom att klä sig dyrt och vinka från kommunhuset nån gång ibland. De kan också åka till andra orter på kommunbesök (jämför statsbesök). Jag ser detta som ytterst angeläget och förväntar mig att senast om ett år få knäfalla framför Lindköpings egen kommunala regent!

Undertecknar:
Anonym skattebetalare"

Flickan ni inte kan motstå!

Och här är jag! Har kännt det länge nu på folks sätt att se på mej: otroligt nyfiket och med ett mått av beundran i blicken. Dom vill vet vem jag är!! Det här blir ett sätt att möta det ohämmade intresset för min unika person.

Och här är jag, en kvinna i sina allra bästa år (30+), som inte klarar trycket längre utan måste låta världen få veta: här är jag, snygg, framgånsrik och oändligt intressant!!! men jag väjer inte för något - jag är sur ibland - med rätt! och fantistiskt nöjd och lycklig ofta - för JAG ÄR ELAKA FLICKAN MED KORVHÅRET!

Be my guest och njut av min framgångssaga genom livet!